134
uppfördes Leopolds femaktstragedi ”Virginia”. Redan 1802, då den utkommit på trycket, skref Leopold till en af sina vänner, att han utgifvit en tragedi ”af mindre värde än Oden”, och tillade, att ”den stora gustavianska andan har försvunnit från tidehvarfvet, litteraturen och i synnerhet från mitt hufvud”.
I strängt dramatiskt hänseende anses dock den senare tragedien obestridligen kunna mäta sig med den förra. Den behandlar den romerske historieskrifvaren Titus Livius’ berättelse om den högsinnade medborgaren Virginius, som dödar sin dotter för att rädda hennes kvinnliga ära undan decemviren Appius Claudius’ förföljelse. Stycket är väl planlagdt, innehåller vackra verser och har flera sublima och rörande scener, men man känner ändå icke det