uppfinning och låta smaken ge omväxling och kolorit åt det som framställes? Skulle icke en kompositör i konsten med kännedom om historien, om äldre och nyare nationers seder och bruk vid deras gudstjänster, fester, kämpalekar och danser, med något begrepp om skulptur och teckning, kunna göra
Herr och fru Casagli dansande ett pas de deux i första akten af operan ”Iphigenie” 1802.
teaterdansen intressant och för åskådaren bilda taflor lika instruktiva som pittoreska och förnöjande?” Man längtade tydligen redan då, liksom hundra år senare, efter en danskonstens renässans. Kören tycks dock under årens lopp ha allra mest försämrats. Den sjöng icke alltid i takt och alldeles för ofta falskt. Dessutom deltog den icke alls i det, som tilldrog sig
