operan gått närmare tvåhundra gånger och stod ännu 1886 på repertoaren. Vidare ”En egendom till salu”, ”Argsinte gubben” och ”Slottet Montenero” med Jeannette Wässelius och Axel Cederholm i de bägge älskandes partier och Anne-Sofie Frodelius såsom Veneranda, alla tre förträffliga. I synnerhet lär Cederholm utfört sin roll så mästerligt, att man gärna öfversåg med hans svaghet som sångare. Stycket uppfördes på de kungliga scenerna hundrasexton gånger, men en repris, som man på 1870-talet försökte på Djurgårdsteatern, misslyckades. Méhuls enaktsoperett ”Den föregifna skatten” upplefde hundra föreställningar med Hjortsberg i girigbuken Gérontes roll och Deland såsom den listige betjänten Crispin, sedermera spelad af Karl Fredrik Berg. Uti ”Intrigen i fönstren” med musik af Isouard fick publiken skåda något alldeles nytt i dekorationsväg, i det fonden upptogs af ett stort trevåningshus, där man kunde genom fönstren se allt, som passerade i rummen. Hjortsberg spelade där en olycklig älskare, en skefögd, fjäskig tapetserare, som stammade, och han skämde naturligtvis icke bort rollen. Pjäsen är en bland de längsta enaktare som finnes, ty den räcker i nära två timmar. I treaktsfarsen ”Herr des Chalumeaux” med musik af Gaveaux beundrades samspelet mellan Deland i titelrollen och Hjortsberg såsom hans ”gosse”. ”Det skall på hvad scen som helst räknas såsom mästerligt”, skrifver en dåtida antecknare. En enaktare, som också obeskrifligt behagade publiken, var ”Den förmente prinsen” med kuplettmusik af konsertmästaren Müller. Pjäsen är i och för sig en ren obetydlighet. Skräddaren Nadel
