Den här sidan har korrekturlästs
178
får genom ett bref veta, att landets arfprins reser omkring inkognito, och tror nu, att hans förrymde son, som just i detsamma återkommer hem efter många års frånvaro, är ”hans durchlauchtighet, landets uppgående sol, den allernådigste prinsen”. Han
Lars Hjortsberg såsom tapetseraren Salinette.
sätter fram dubbla stolar åt honom och krusar och fjäsar på alla möjliga sätt, tills han efter en stund upplyses om rätta förhållandet. Det är alltsammans. Men då publiken såg Hjortsbergs minspel, när han satt på skräddarbordet och läste brefvet tvärsöfver bägge sidorna, hvarigenom de befängdaste meningar uppstodo, som han alls icke kunde begripa, kiknade
