den 21 februari 1800 begagna den Dramatiska teatern och inbjödo dit hela hofvet och öfriga bekanta i hufvudstaden. Man spelade Arnaults tragedi ”Marins à Minturnes” och ett lustspel. En dåtida brefskrifvare omtalar, att pjäserna hade en framgång långt öfver hvad publiken vågat hoppas, i all synnerhet lär Brelin ha spelat titelrollen förträffligt, och man sade till och med, att han liknade den store franske skådespelaren Lekain. Filip Jennings hade varit en häftigt gestikulerande Geminius, i synnerhet var hans högra arm som vanligt i full verksamhet, men som han också efter vanligheten ej kunde sin roll, hade han nu som alltid varit Filip Jennings, utom det att han nu ovanligt nog var litet rädd och timid. Efterpjäsen hette ”Les petites maisons ou la rencontre de famille”, caricature dramatique en 1 acte et en prose, melée d'ariettes et de vaudevilles, par un membre de la société dramatique, och säges ha varit charmant. Den var skrifven af Gösta Lagerbjelke, hvilken man jämförde med Molière såsom på en gång författare och aktör. Personerna voro föreståndaren på dårhuset, Renaud Stackelberg; en halfgalen charlatan, nyligen ditkommen, Lagerbjelke; hans fyra söner, alla halfgalna; en poet, hvars kläder hängde i trasor, Axel de la Gardie; en elegant småherre, kär i sig själf, August Adelsvärd; en musikvurm, som gjorde allt taktmässigt, Gustaf Åkerhjelm; samt en sentimental och romanesk tok, Adolf Stackelberg, hvilken skickade sig såsom en väl öfvad aktör. Pjäsen var full af kvickhet och infall, och förlöjligade alla möjliga svagheter. Den hade en lysande framgång, roade och behagade allmänt.
