Gustaf den tredje ägt rum, tillkännagaf konungen sin befallning, att operahuset skulle nedrifvas, platsen planeras i likhet med torget, och Gustaf II Adolfs staty dit förflyttas. Vidare förordnades, att ett mindre hus å östra sidan om Arsenalen utmed den där gående gatan skulle uppbyggas och inredas till boningsrum för de ämbets- och tjänstemän vid de Kungliga spektaklerna, hvilka därtill kunde vara berättigade; till magasiner och bostäder, m. m., som för spektaklerna erfordrades, samt till bekvämliga källare- och kafferum för allmänheten. Verkställandet uppdrogs åt ”Kommitterade öfver gamla kungshusets återuppbyggande”, hvilka förständigades att ”skyndsamligen inkomma med underdånigt utlåtande, på hvad sätt detta kunde ske snart och med minsta kostnad; om och i hvad mån med operahusets nedrifvande i anseende till de delar däraf, som icke voro bebodda, genast nästföljande sommar början kunde göras; och hvilket vore förmånligare, antingen rifningen skedde för kronans räkning – – – eller ock att samma hus på auktion till nedrifning föryttrades; samt om denna nedrifning – – – kunde innan vintern fullbordas, m. m.” Man har ju förut hört liknande åtgärder omtalas såsom en förment försoning af stora brott, och 1828 inträffade det i Paris, att man ref ned det operahus, vid hvars ingång hertigen af Berry mördades, men detta skedde genast. Nu hade fjorton år förflutit, sedan det Anckarströmska skottet lossades.
Så snart befallningen om denna vandalism blifvit känd, reste Edelcrantz med kurirens hastighet ned till Malmö och besvor konungen att återtaga den,
