öfverflyttat den spirituelle författarens "Barberaren i Sevilla" och "Eugenie" till Dramatiska teatern inlämnat en bearbetning af stycket under namn af "Qvickströms bröllop". Gustaf III, som såg stycket i Paris 1784 kort efter dess första uppförande, fällde då det bekanta yttrandet till den franska drottningen, att komedien väl icke var indécente, som hon tyckte, men insolente. Fyra år därefter skref han på franska till Leopold om Björns öfversättning, att den föreföll honom likna Karl den stores värja — lång och platt. "Jag tycker icke om originalet", tillägger han, "som jag finner dåligt och föga värdigt Molières och Regnards teater." Äfven till Clewberg uttalar han sitt missnöje öfver pjäsen. Utan tvifvel var detta konungens omdöme anledningen till att stycket då ej blef antaget.
Björn fick emellertid ett par andra öfversättningar spelade på den kungliga scenen, främst att märka dramen "De okände eller Verldsförakt och ånger", med hvilket stycke han införde Kotzebue på svenska scenen. Han lyckades äfven själf få uppträda där. Efter hvad Clewberg skref till Gustaf III, lär han ha begagnat sig af ett anfall af misshumör hos Stenborg, som erbjöd honom att få annullera sitt kontrakt, tog honom på orden och debuterade våren 1788 på Dramatiska teatern, där han spelåret 1790—91 var syssloman. Emellertid uppträdde han samtidigt äfven hos Stenborg i likhet med några andra vid den kungliga scenen anställda sujetter. De Besche skref 1789 till konungen: "Björn och Schylander spela hos Stenborg — den förre attirerar just inte många spektatörer på någotdera
