14
stället —". Redan 1792 återvände han till Munkbroteatern, där han äfven öfvertog regissörsbefattningen.
Didrik Gabriel Björn var en af den Stenborgska teaterns mest bemärkta och oftast använda förmågor. Efter att en tid ha tjänstgjort såsom e. o. kanslist, debuterade han 1785 vid tjuguåtta års ålder på Munkbroteatern med mycken framgång såsom Almaviva i "Barberaren i Sevilla". Under de följande åren ökades alltmer hans repertoar, och hans utförande af den ena stora rollen efter den andra ger oss ett säkert vittnesbörd om hans användbarhet. Uppskattningen af hans talang tycks dock ha varit något skiftande. Den stora publiken höll till godo med hans skrik, hans öfverdrifna gester och hans ögonrullningar i patetiska scener enligt den tidens spelsätt. Men en och annan finare konstdomare var icke lika belåten. Gustaf III ansåg honom "elak
