han öfvertalar henne att afstå från sin tillämnade förbindelse med de la Gardie, den förträffliga apostrofen till den aflidne konungen, som på detta ställe är af en så stor effekt, och tredje scenen i fjärde akten, där han lämnar henne det bekanta brefvet, tillvunno honom i synnerhet åskådarnas bifall.” Bernhard von Beskow påstår, att han aldrig kunde förgäta honom i denna roll. ”Det går ännu en lätt rysning öfver mig, när jag minns det vördnadsbjudande allvar, den innerliga faderskänsla, hvarmed han ömsom förkrossade, ömsom upplyfte den store Gustaf Adolfs dotter. Och när han slutligen sammanfattade allt i denna enkla fråga:
‘Har Gustaf Adolf mer ej någon dotter?’ …
och tårar strömmade öfver hans, liksom åskådarnas kinder — då förvånades man öfver den oemotståndliga makt, som ligger i känsla, röst och blick.” Ahlgren lämnade teatern 1815 vid nyss fyllda femtio år och afled 1816.
Gertrud Forselius blef 1783 vid tolf års ålder elev vid Operan, tre år därefter anställd vid Nya svenska teatern och följande år hos Ristell. Samma år gifte hon sig med dåvarande sångmästaren Hæffner, från hvilken hon blef skild 1807, och ingick året därpå nytt äktenskap med skådespelaren Fahlgren. 1788 engagerades hon vid de Kungliga teatrarna. Hon var en förträfflig och mycket mångsidig förmåga, spelade Natalia Nariskin och sjöng Armide i operan ”Renaud”, var utomordentlig såsom fru Äppelmos i ”Kusinerna”, men envisades att nära fyrtioårig vilja spela ungmö. Detta gaf slutligen
