234
vetenskapliga och vittra samfund liksom af ett flertal utländska. 1789 adlades han, hvarvid han ändrade namn, och upphöjdes 1815 i friherrligt stånd, 1793 fick han titeln kansliråd, blef 1805 öfverintendent och 1813 president i kommersekollegium. Han hade ett utmärkt godt hufvud och en sällspord arbetsförmåga. Också togos hans krafter i anspråk för alla möjliga uppdrag af de mest olika slag, och han har haft ett stort inflytande på vårt fosterlands allmänna hushållning, dess handel, sjöfart, slöjder och näringar, och detta äfven genom en mängd af honom gjorda snillrika uppfinningar inom skilda områden. Han företog vidsträckta resor genom England, Holland, Frankrike och Tyskland, hvarvid han äfven ägnade sin uppmärksamhet åt teatern och dess utveckling i de respektive länderna, hvilket utförligt omtalades i föregående del. 1804 utnämndes han till förste direktör för Kungl. Maj:ts hofkapell och spektakler, hvilken konstinstitution han tillhörde i tjugusju år. Under hans styrelse gafs ingen enda ny opera, man lefde på repriser, och 1806 stängdes hela inrättningen. Då Stockholm i våra dagar räknar nära nog ett dussin teatrar utom alla varietéer och biografer, som ofta allesamman spela för fulla hus, vittnar det mer än mycket annat om, hur stort våra dagars Stockholm är, och hur allmänt spektakelnöjet nu blifvit mot för hundra år sen, då man endast hade Arsenalsteatern, som just icke rymde flera åskådare än nuvarande Södra teatern, och trängsel där ändå sällan ägde rum. Ryktet förtäljer, att Edelcrantz ”gärna såg på sina egna fördelar”, och teaterns affärer trasslades till. Hvad som
