Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
29

"Kungen betalar er för att blåsa", utbrast Rålamb i vredesmod, "och inte för att pausera". När teaterns styresmän anmälde, att spektaklet måste ställas in för den eller den orsaken, svarade han endast: "Kära karlar, låt trissan löpa", hvilket var ett af hans älsklingsuttryck. — "Ja, men Stenborg är hes..." — "Låt trissan löpa!" — "Fru Müller är sjuk..." — "Låt trissan löpa, säger jag!" Och det upprepade han, ända tills de slutligen lyckades få ihop ett program. Han var mycket mån om sin värdighet och förde liksom Armfelt ett strängt regemente. När personalen en gång med Ahlgren i spetsen på en repetition skrattade åt en af hans många dumheter, gaf han Ahlgren en sittopp, så att han ramlade öfver ända, och sen dess vågade ingen mera skratta åt honom, då han såg det.

Den 14 november började den Svenska dramatiska teatern sina representationer på Operans scen med Kotzebues treaktskomedi "Indianerne i England", som då gafs för första gången. Pjäsen var annonserad till uppförande å Bollhusteatern redan den 17 mars, men inställdes, emedan konungens mord natten förut inträffat. Stycket slog mycket an med fru Remy såsom det naiva, af falsk sentimentalitet öfverströmmande naturbarnet Gurli och Waltman såsom den ypperligaste, karrikerade sir Samuel Smith. För öfrigt spelades Robert Smith af Ahlgren, miss Liddy af Fredrika Löf, Kaberdar af de Broen och Jack af Hjortsberg. Stor framgång vann äfven Kexéls bearbetning "Folke Birgersson till Ringstad", skådespel i tre akter med förträfflig musik af Dalayrac, som i januari 1793 uppfördes med Widerberg i