Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

52

förfäders vapen: harnesk, kyller, hjälm, värja och lans darrande af fruktan. Velbina har emellertid samlat folk, som fördrifva kavaljererna, då de gå till anfall. Tulipano och hans son blifva då åter morska:

”Triumf! vi segern ha vunnit,
nu dem att fördrifva vi hunnit,
låt oss mörda rundt omkring! — ”

hvarefter de fäkta i luften hit och dit —

”Fly, fly, spring! spring!
Vi som två lejon stridde,
vår makt de ej förbidde,
och valplatsen är vår!”

Grefvinnan kommer tillbaka, allt upptäckes men ordnas på bästa sätt, och Tulipano blir i en handvändning grefvinnans man. Anders Lundbergs utförande af den narraktige markisens tacksamma roll lär ha varit öfvermåttan komiskt, och om den unge Åbergsson, som spelade sonen, skrifver Gjörwell till Linnerhjelm: ”I ’Marquis Tulipano’ spelar herr Åbergsson, on ne peut pas mieux, den unge herrns roll. Han är rent af elev på Komiska teatern, en helt ung karl och ändå så beskedlig, att han gift sig, men spelar så fritt och gladt som vore han ännu bara gossen. Han har ett ansikte så vackert, fint och själfsvåldigt, som till hans roller behöfves, och hvad allt det ansiktet exprimerar: de allra minsta rörelser i själen, alla hjärtats hemligaste böjelser och alla känslans tvetydigheter, så att det är en glädje att se därpå, medan herr Stenborgs feta ansikte och nu äfven herr Widerbergs på Dramatiska teatern runda