Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
69

— "En sådan hvar dag, morgon, middag och kväll." — En lamstek. — "En, morgon, middag och kväll." — En liten gris … — "(glad) En liten gris! min vän! en liten gris! Kom hit, så att jag får kyssa dig! … En liten gris! Hör, min vän, en liten gris morgon, middag och kväll, och så en strax efter frukosten. En liten gris! Ah! nu är jag god vän med Månen igen. Gå nu, min vän, gå och låt steka mig en liten gris för att tjäna till dessert på den otäcka middagen, som du gaf mig. Ah! det var sant, hvarför har jag inte fått bourgognevin?" — Sådant känna vi inte. Ers majestät. — "Så mycket värre, har ni champagne då?" — Nej, Ers majestät. — "Har ni renskt då? Det reser ju omkring det." — Nej, Ers majestät. — "Ni har väl åtminstone piccardon?" — Nej, Ers majestät. — "Nu börja de med sina förargliga 'nej' igen. Hvad har ni för vin då, ty något skall man väl dricka? Om ni inte ger mig vin, så är det omöjligt för mig att styra ert rike, det säger jag på förhand." — Om Ers majestät befaller utaf samma sort, som Ers majestät hade i middags, den buteljen jag då gaf var öfver femtio år. — "Den var bra liten för att vara så gammal. Ni kan ge mig ett halft dussin. Vinet ger mig förstånd, och det behöfver jag. Se så, mina herrar, gör mig nu den tjänsten och gå er väg. Jag har något att tala vid mig själf om, och jag vill vara ensam." Alla gå, och Arlequin gör sina betraktelser öfver sin underbara tur att bli kejsare: "Jag har fria husrum, fri mat, ljus, ved, klädtvätt och inte mycket att göra. Jag finner mig rätt väl här, och här blir jag. Jag frågar litet efter Saturnus med sin ring och Jupiters lifdrabanter …" Men så kommer han att tänka på sin Maja- Stina, som han lämnat kvar i Stockholm. Han vill hålla henne skadeslös för sin otrohet mot henne och låta skrifva ett litet vackert bref till henne och skicka henne en present. "Hör hit någon! mitt folk, mina pager!" En för- färligt grant utstyrd herre inkommer, som befinnes vara kejsarens kammartjänare. Arlequin tror honom vara en hög matador, tar af sig kronan och bockar sig för honom, ber honom hjälpa sig, och kammartjänaren anvisar honom handsekreteraren. Arlequin frågar denne, om de ha mycket guld