Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

70

i landet? — Åhja, Ers majestät. — "Jag ville ge en present åt en pi … åt en prinsessa af mina vänner, som är en alltför hygglig flicka." — Tillåt mig anmärka, Ers majestät, att guldet är den minst dyrbara af våra metaller, och att dess oduglighet hindrar oss att fästa något värde vid den. — "Hvad? aktar ni inte guld mera än så?" — Nej, Ers majestät. — "Gör ni inte allt i världen för att skaffa er det?" — Nej, Ers majestät. — "Uppoffrar ni inte släkt och vänner, deras och er egen heder och ära för att få mycket guld?" — Visst inte, Ers majestät. — "(afsides) Det här folket i Mån måtte inte ha sitt sunda förnuft i behåll, (högt) Har ni juveler och diamanter?" — Ers majestät finner det i sin skattkammare till öfverflöd. — "Skönt!" Arlequin bestämmer sig för att skicka Maja-Stina juveler och dikterar brefvet, som slutar sålunda: "För att trösta dig under min frånvaro … skickar jag dig här innelyckt … ett knyte med äkta stenar … För dem kan du köpa dig … en hel hop med kattunsgarneringar … och till och med stora stenhus … stora stenhus … med hvilka jag har den äran att framhärda din uppriktiga och trogna vän in i bleka döden. Arlequin den förste, kejsare. Och utanskriften: Till mademoiselle Maja-Stina, boendes i huset numro 53 på Vollmar Yxkullsgatan hos en traktör till vänster i portgången. Stockholm." — Befaller Ers majestät att skrifva under? — "Ni kan skrifva under i mitt ställe; jag har ondt i tummen … Tag hit brefvet, så får jag se, om det är rätt skrifvet … hm … m … där är ett ord, som är alldeles oläsligt." — Ers majestät ger inte akt på, att papperet hålles upp och ner. — "Vill ni kanske lära en kejsare att läsa? Hvar och en läser på sitt sätt, förstår ni det? Slå nu ett kuvert om det och försegla det. Tag så ett halfstop eller par med diamanter och gör ett paket af alltihop … det bär ni på posten, och ni betalar postportot." Men hur få paketet och brefvet afsändt? Arlequin hittar emellertid på råd. Han ämnar lösgöra ballongen och är säker, att den far tillbaka dit, hvarifrån den kommit. På så sätt tvingar han också sin husbonde att stanna kvar. "Ballongen far sin väg", slutar Arlequin sin monolog, "och faller ner … vid slussen … eller