Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

76

"Brunetter ystra, kvicka,
som väl sig kunna skicka,
jag hämtar hit i dag
och blonda alla slag,
hvars ögon vällust röja.
Din herre att förnöja
det blir för mig en lag."

Scenen förändras nu till basaren med lysande bodar, kaffehus och orkestrar. Man ser ett lifligt folkvimmel, där alla nationer äro representerade. Paschan inkommer, och Husca visar honom sina slafvinnor, bland andra en fransyska, Karolina Kuhlman, och en italienska, Teresa Vandoni. Under baletten införes Zelime. Paschan blir förtjust vid hennes åsyn och köper henne, hvarpå hon bortföres trots Saint-Phars protester. Han svär i raseri att rädda henne ur seraljen. I tredje aktens första tablå äro vi åter i paschans palats, där denne ämnar anordna en fest för riddaren Florestan, framställd af de Broen, som nyligen räddat det skepp, hvilket förde paschans årliga stora skatt till Kairo. Almaide rasar af svartsjuka och harm öfver att se sig öfvergifven. En seralj väktare anförtror henne Saint-Phars hemliga anslag att bortföra Zelime, och hon befaller honom genast att på allt sätt gynna denne. Scenen förändras nu till den stora festsalen, dit paschan kommer med en lysande svit, liksom äfven Florestan med sina följeslagare. Plötsligt afbrytes festen af larm och oväsen, och Saint-Phar, hvars försök misslyckats, införes fängslad jämte Zelime. Det upptäckes nu, att han är Florestans son, och i paschans hjärta segra ädelmodet och tacksamheten öfver