vreden. Han öfverlämnar sonen åt fadern, återskänker Zelime till hennes rättmätige make, tar Almaide åter till nåder, och den afbrutna festen fortsattes med så mycken lifligare glädje som farorna och äfventyren varit stora. "Caravanen" blef af publiken mycket omtyckt och gick nära femtio gånger.
Före operan uppfördes den 1 november en prolog, där teatern föreställde ett tempel med ett altare helgadt åt fosterlandskärleken. I fonden var uppställd konungens byst, på hvars ena sida syntes Dygderna bärande regalierna och på den andra Sveriges skyddsängel. Öfver bysten fanns en blå baldakin med gyllene kronor, på hvilken lästes konungens valspråk: "Gud och folket." Kring altaret stodo äfven Rättvisan och Sanningen samt templets präster och vid sidorna representanter för svenska folket. Sedan öfversteprästen, Rättvisan och Sanningen yttrat sig och regalierna helgats öfver altarets eld, harangerade Sveriges skyddsängel konungen:
"Sveas älskling! Folkets vän!
återtag din ärfda spira,
som olivens kransar sira,
af den hand, som vårdat den;
Vishetens och Dygdens fackla
lyser dina unga fjät.
Sveriges tron skall aldrig vackla,
stödd af deras majestät."
Hvarefter kören afslutade det hela:
"Så länge ärans känslor brinna
och trohet finns i Svithiod än,
Du folkets kärlek säll skall vinna
och dubbelt säll förtjäna den!"
