Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
119

”Gån, sångens ädla barn, och tolken Segrarns ära.
Jag ingen lager har så skön,
som ej, till Hans bedrifters lön,
Hans hjässa har förtjänt att bära.”

Sånggudinnorna utföra nu en dans, hvarefter herdar och skördefolk inkomma och bebåda ankomsten af Ceres, hvilken liksom senare Merkurius, följd af tritoner och najader, prisar Mars och hans bedrifter. Apollo afslutar till sist den allegoriska framställningen med följande verser under körens danser:

”Minnets döttrar gån att föra
hjältens dyrkansvärda namn
till det rum i ryktets famn,
som skall evigt det tillhöra.
Ej af ärelystna'n drifven
lämnade Han lugnets strand;
blott att krossa våldets band,
blott för rätt och fosterland
och för skörden af oliven
svärdet blixtrat i Hans hand.”

Fonden förändras till Odödlighetens tempel. Mars ditföres af Segern, Apollo och sånggudinnorna och krönes af dem, under det de öfriga personagerna formera grupp på scenen. Denna ståtliga hyllning åt kronprinsen uppfördes sedan åtskilliga gånger på Operan.

På Karlsdagen lät drottningen till konungens ära arrangera en fest, föreställande en marknad i S:t Germain. Hon hade själf gjort utkastet härtill, och Lemoine hade skrifvit verserna, hvari äfven voro inflätade kupletter, som hyllade kronprinsen. I en