Öfriga af direktionen samtidigt gjorda förändringar i teatersalongen voro minskningen af skiljeväggen mellan logerna, borttagandet af de pilastrar, som ursprungligen ansågos stödja första raden, men nu befunnos onödiga och skrymmande, samt förvandlingen af den stående parterren till sittande med undantag af en mindre del närmast orkestern, som förblef stående ända till 1832. Härvid är att märka, det parterrens sittplatser nu blefvo ställda i rät linje, icke i en båge såsom de sedermera anordnades. Hela denna ombyggnad vidtogs för att skaffa flera platser i salongen och dymedelst höja recettinkomsterna. Hur härlig akustiken trots alla dessa förändringar dock var i den gamla gustavianska operasalongen, därom vittnar bland mycket annat Ludvig Normans yttrande: ”Det ska’ vara rysligt dåliga röster, som inte ska’ göra sig gällande där.”
Efter de sedvanliga kanonskotten klockan tio förmiddagen på konungens födelsedag den 7 oktober 1815 var stor uppvaktning jämte middag på Haga slott, hvarefter de kungliga med hela hofvet klockan half sju eftermiddagen infunno sig på Ulriksdal, där Kungliga teaterns artister på därvarande teater uppförde en operacomique, från franskan öfversatt under den äkta svenska titeln ”Olle Nötboms förtviflan”, hvilken två dagar därefter under måttlig publikförtjusning för första gången gafs på Operan. Spektaklet på Ulriksdal afslutades med en komisk pantomimbalett af Marcadet med musik af Du
