furstars fanor och sköldar. Kronprinsen och hans son deltogo i festen. Om aftonen gaf konungen galaspektakel på Operan, hvarvid tillfällighetspjäsen ”Föreningen” uppfördes, hvilken representation såväl konungen och drottningen som kronprinsen och pris Oskar bevistade. Generalitetet och alla i staden varande öfver- och underbefäl samt så många af garnisonens soldater, som rummet medgaf, hade fått biljetter äfvensom vid hofvet presenterade damer och de utländska ministrarna med fruar. Drottningen öfvervar festrepresentationen i den griljerade logen. Vid konungens och prinsarnas inträde i den stora kungliga logen spelade orkestern upp folksången, och alla de närvarande deltogo i densamma med den lifligaste rörelse. Åskådarna begagnade hvarje ställe i pjäsen, som hade afseende på konungen och kronprinsen, för att med handklappningar och hurrarop lägga sin hängifvenhet i dagen.
Karlsdagen 1817 firades med en fest på slottet, hvarvid Operans nyförvärfvade balettartister uppträdde. Damerna voro den vackra Joséphine SainteClaire och den icke mindre förtjusande Sophie Daguin, född 1801 i Paris och elev af den berömde Didelot[1]. På anmodan af teaterchefen grefve Löwenhielm begaf hon sig till Stockholm 1815 jämte dansörerna Telemaque Gabrie och Isidore Carey och debuterade tillsammans med den sistnämnde i baletten ”La fille mal gardée” i slutet af december samma år. 1820 blef hon premiärdansös, i hvilken egenskap hon kvarstod till 1843, var lärarinna för baletteleverna
