Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

34

opassande uppförande inför rätten. Förargad häröfver beslöt hon begära audiens hos kungen för att klaga öfver den orättvisa, som enligt hennes öfvertygelse tillfogades henne af alla. Audiensen beviljades. Karl den trettonde var den tiden ytterst knäsvag. Han stod midt på golfvet för att mottaga frun. Dörrarna öppnades, hon rusar in, springer fram och kastar sig på knä för konungen samt omfamnar i detsamma hans knän, under det hon utropar: ”Nåd! nåd! Eders majestät.” Kungen, som var alldeles oförberedd på denna knäomfamning, föll framstupa öfver frun under höga rop på hjälp. Kammarherrn störtar in och finner den kuriösa gruppen af konungen och frun, som tumla om hvarandra på golfvet. Kungen ropade: ”Hjälp, ha ut käringen!” och den senare skrek immerfort: ”Nåd! nåd! Eders majestät!” Det lyckades kammarherrn slutligen att få upp konungen i en fåtölj, under det att tvenne hoflakejer, som tillkallades, fingo tag i frun och, oaktadt alla hennes protester och kraftiga motstånd med både händer och fötter, föste ut henne.

Den 17 mars fick kronprinsen helt och hållet öfvertaga regeringen, och under denna och påföljande månad omväxlade mönstringar på Skeppsbron af garnisonen och borgerskapets militärkårer med baler inom den högsta societeten, Amaranter- och Innocense-ordnarna, teaterföreställning i ”Nytta och nöje”, där operan ”Aline, reine de Golconda” gafs på franska, med middag på Börsen af borgerskapets militärer för prinsen-regenten och arfprinsen. Första maj företogs en Djurgårdspromenad, då den kungliga familjen åkte i den så kallade