Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

96

Under sommaren hvitlimmades operasalongens tak, och äfven avantscenerna renoverades. På hösten gjordes en repris af ”Trollflöjten”, och i december återupptogs Glucks klassiska ”Armide” med Sofia Sevelin i titelrollen. Rousseau yttrade första gången han hörde en opera af denne store mästare: ”Jag märker, att lifvet likväl är godt till något”, och vår publik förtjustes alltjämt af den härliga musiken, af operans dramatiska värde, af den praktfulla iscensättningen med eldregnet såsom afslutningseffekt och af Desprez’ undersköna dekorationer, hvaribland femte aktens, som föreställer det inre af Armides förtrollade palats, ansågs vara ett af de största mästerstycken i sitt slag någon teater då ägde att uppvisa. Det enda Argus yttrade om denna värdefulla repris var, att ”man såg med fägnad m:lle Spångberg vid baletten placerad längst i bakgrunden, där hennes oviga och själfsvåldiga rörelser, hvarigenom hon, fastän blott figurant, ådragit sig en slags ryktbarhet, mindre ofta stötte åskådarnas ögon”. Mamsellen måtte ha varit ett mycket lifligt fruntimmer!

Mozarts odödliga ”Figaros bröllop”, detta alltjämt oöfverträffade mönster för opéracomiquestilen, gafs hos oss för första gången den 23 januari 1821. Det kvicka och satiriska i Beaumarchais’ komedi har visserligen försvunnit i Dapontes bearbetning, men man har fått ersättning i den underbara musiken. Orkestern skötte sig förträffligt och ansågs kunna täfla med dem i Paris, Wien, Berlin, o. s. v. Lindström och Sofia Sevelin sjöngo det grefliga parets partier oklanderligt, men spelade dem något stelt.