Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
97

Fru Sevelin hade den vanan eller ovanan att på konserter alltid uppträda med teatralisk mimik, under det att hon på scenen förde sig som på en konsert. Elise Lindström var en liten förtjusande Cherubin, och Du Puy, trots sin numera något framträdande fetma, en liflig Figaro, om han än behandlade sitt herrskap nästan för ogeneradt. Mest tjusades

Edouard Du Puy.

salongen af Henriette Widerbergs skälmska blickar och de vackra näktergalstoner, med hvilka hon briljerade i Susannas parti, som alltid hörde till hennes förnämsta, och i hvilket hon sjutton år därefter tog afsked af publiken. Hon firade här en lysande triumf både som sångerska och aktris. Mästerligt gjorde hon scenen med pagen i andra akten, och då hon i den fjärde uppträdde i grefvinnans kostym. Nils Arfwidsson, påstår, att det intryck hon åstadkom i

7 - Svenska teatern IV.