Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

110

största glädje är att vara god mot alla, som behöfva hennes hjälp, skämtar med alla sina förnäma beundrare och älskar blott en enda, den fattige målaren Edvard, som å sin sida tillber henne. Sammanväfd med denna kärlekshistoria är en annan om den unge gesällen,

Elise Lindström som Fanchon. Efter teckning af Chiewitz.

som älskar kryddkrämarens dotter, hvilken fadern lofvat till hustru åt sin gamle vän tapetseraren Martin. Flickan blir enleverad af en ung elegant, men det lyckas en af Fanchons närmare vänner att befria henne och föra henne till Fanchon. Då han tvingas att duellera med kvinnoröfvaren, väljer han