Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/136

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

130

”Friskytten” då nyligen gifvits i Regensburg på föranstaltande af det därvarande biskopliga seminariet. Vid detta tillfälle voro Agathas och Annas partier uteslutna såsom för sedligheten sårande. Men det tycks icke alls ha generat höga vederbörande att utan några strykningar låta åskådarna formera närmare bekantskap med Samiel och den onde skogsanden.

*              *
*

Då kronprinsessans hitkomst nalkades, beslöt Karl XIV att genomföra några länge efterlängtade reformer inom hofvet. I jämförelse med de stora förhållanden, hvari han varit van att röra sig, måste det svenska hofvet med sitt uppstyltade, stela ceremoniel från en förgången tid synas honom gammalmodigt och utlefvadt, ehuru han med sin smidiga natur genast förstod att anpassa sig, som om han varit van därvid. Den danske legationssekreteraren Baudissin förtäljer oss, hurusom ”den gamle sjuklige Karl XIII:s hof vid denna tid gjorde ett egendomligt, nästan teatraliskt intryck, i det statsråd, högre funktionärer och den talrika hofpersonalen ännu buro den af Gustaf III införda s. k. nationaldräkten med sin spanska jacka och sidenkappa jämte det pudrade håret, hvilket allt skulle förefalla nutidens ungdom högst kuriöst”. Den 28 april, samma datum som den svenska dräkten på den stora ordensdagen 1778 anlades, utfärdades order om, att densamma från den 1 juni skulle afläggas och hofuniformen införas, och i midten af påföljande månad afskaffades