nyanskaffade belysningsapparaterna. I synnerhet lär andra aktens zigenarläger i skogen under en månskensnatt väckt ett stort och berättigadt uppseende och likaså fjärde aktens park med det af kulörta eldar illuminerade slottet. Effekten förhöjdes icke litet därigenom att salongens takkrona under dessa akter upphissades i vinden, hvilket omak man annars icke brydde sig om på den tiden. Äfven baletten hade sin stora andel i aftonens lyckade resultat. Den nye balettmästaren hade förstått sätta lif i denna förut mellan danserna stillastående, orörliga massa. Han hade ordnat sina skaror i små grupperingar och lät dem utföra vissa rörelser, hvarigenom de syntes deltaga i styckets handling.
Charlotte Erikson spelade den tacksamma titelrollen, för hvars utförande hon rönte mycket erkännande. Hennes ovanliga skönhet framstod än mer i den för henne klädsamma kostymen och bidrog nog icke litet till hennes framgång. Marianne Ehrenström säger på franska om henne, att smakfullheten i hennes sätt att kläda sig är i full öfverensstämmelse med hennes smärta figur, hennes vackra armar och förtjusande fötter. Hon förde sig dessutom med mycken ledighet och behag, talade förträffligt och dansade med mera färdighet och mjukhet än man kunde vänta af en dilettant. Don Alonso, Preciosas älskade, utfördes af Torsslow, zigenarhöfdingen af Almlöf, och den gamla zigenerskan Viarda af Karolina Åbergsson, hvilken roll fru Bock sedan med mycken framgång öfvertog. Slottsfogden Pedro, en liten roll utan någon egentlig betydelse, spelades af Lars Hjortsberg och blef därigenom ytterst roande.
12 — Svenska teatern IV.
