Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/204

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

198

åskådarens nöje. Slutligen bör ett förtjänt loford lämnas vår förträffliga orkester. Kostymerna voro vackra, i synnerhet Figaros utmärkt smakfull. Ett af teaterns verkliga behof, en ny dekoration för ett bättre rum, var här afhjälpt, och åskådarna hade det nöjet att se en snygg och vacker salong med damasttapeter, en beklädnad så vanlig och så gammal i alla praktrum, att man med skäl måste förundra sig öfver, det våra dekoratörer förut aldrig fallit på den idén att måla ett sådant.”

*              *
*

Torsdagsaftonen den 24 november 1825 inträffade den ohyggliga eldsvåda, hvarigenom Arsenalsteatern i grund ödelades. Med undantag af Drottningholmsteaterns brand 1762 hade Sverige dittills varit förskonadt från liknande olyckor. Affischen för den kvällen upptog Kotzebues femaktsdram ”Redlighetens seger öfver förtalet” och den lilla enaktskomedien ”En timmas roman”. Salongen var glest besatt, ty det var ett otäckt väder, regn och snöglopp. Under fjärde akten tyckte man sig känna brandos på scenen, men emedan detta händt många gånger förut och då härrört från kakelugnarna under teaterns golf, brydde man sig ej vidare om det. Emellertid märkte sufflören under den stora scenen mellan Jenny (Charlotte Erikson) och hennes tillbedjare, sekreteraren Smith (Torsslow), som just då afslöjar sig såsom den ädle och rike lord Sidney, att rök trängde in i luckan, och sprang ifrån de spelande för