222
Det var Jouys stora treaktsopera ”Ferdinand Cortez” med musik af Spontini, och balett af Ambrosiani, som i öfversättning af Granberg för första gången gick öfver de svenska tiljorna för att på ett festligt sätt betyga allas fägnad öfver kronprinsessans återvunna hälsa. Redan vid kronprinsparets förmälning 1823 ärnade Åkerhielm framföra detta ståtliga musikverk, men hvarken partituret eller de vidlyftiga ritningarna till kostymer och dekorationer hunno i rätt tid ankomma från Berlin. Konungen skänkte åttatusen rdr bko till uppsättningen, som dock slukade icke mindre än 12,725 rdr bko, eller lika mycket som ”Cyrano de Bergerac” på sin tid kostade, och dock var penningvärdet betydligt högre på 1820-talet än i våra dagar. Men också voro både kostymer och dekorationer praktfulla. I synnerhet Montezumas och öfversteprästens dräkter lyste af guld och ädla stenar. Excellensen Skjöldebrand säger i sina memoarer, att han i Paris hade beundrat dekorationerna till denna opera, framför allt utsikten öfver staden Mexiko, men fann dem sedan fullt ut så vackra på vår teater. Spontini var, såsom redan nämnts, den napoleonska kejsartidens kompositör och grundlade den majestätiska, grandiosa stilen i den heroiska operan. Förtjusande melodier finnas dock midt i den bullrande krigsmusiken såsom t. ex. sista duetten i första akten, och marschen, då kanonerna dragas öfver scenen, är lika vacker som imponerande. ”Ferdinand Cortez” blef Karl XIV Johans favoritopera och spelade samma roll som ”Gustaf Vasa” gjorde under den gustavianska tiden, den gafs vid alla högtidliga tillfällen.
