226
och visar den i hafvets plöjda vågor?
Telasco döm af dessa lågor,
om jag är styrd af fruktan eller hopp,
och hejda, om du kan, mitt föresatta lopp.
Se dit!..."
Man ser i fonden flottan brinna, och under ett fasansfullt dån en del af densamma sprängas i luften, en del sjunka i hafvet. Denna andra akts final framställer obestridligen det mest grandiosa och patetiska, som poesi och musik kunna förenade åstadkomma. Tredje akten föreställer ingången till de mexikanska konungarnas begrafningsplats. Mellan pelarna, där en del af den spanska hären framtågar under en krigisk marsch, ser man staden Mexikos murar och torn. Men det finns en makt, som är starkare än både Ferdinand Cortez och Montezuma. Det är kärleken, det är prinsessan Amazili. I andra akten tröstar hon Cortez med en förtjusande aria och i den tredje Montezuma med några härliga recitativ. Hon sluter fred mellan Cortez och sin farbror, gifter sig med den förre och räddar den senare. Scenen förvandlas till en öppen sal i Montezumas palats, där man i fonden ser hafvet belyst af aftonsolen. Allt blir godt och väl, spanjorerna intåga under en triumfmarsch, och kören sjunger:
”Hvad glädjedar sig åter närma!
Oss skyddat har en högre hand.
Må försynen med nåd beskärma
vår kung och hans ätt och hans land!”
Den ståtliga operan gafs för andra gången den 21 juni och därmed var spelåret afslutadt.
