Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/231

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
225

som genom känsla, behag, liflighet och renhet i föredraget fullständigt eröfrade publikens sympatier. De många och svåra körerna gingo i allmänhet förträffligt, men man hade här tillåtit sig samma anomali som i ”Jessonda” beträffande personalens hudfärg. Soldaterna voro kopparröda i ansiktet, de öfriga karlarna svartbruna, men alla kvinnorna hvita. Första akten framställer förgården till Mexikos stora tempel. Det är natt, och stjärnorna tindra fram mellan molnen. Bilden af det Ondas gud, uppburen af tvenne gyllene tigrar, är uppställd i fonden. Man ser portarna till det underjordiska rum, hvari de krigsfångar förvaras, som äro bestämda att offras. Just som prästerna ämna skrida till offret, anländer Montezuma och hindrar detsamma, emedan han fått veta, att Cortez’ bror befinner sig bland fångarna och således blir en förträfflig gisslan. På Amazilis råd besluter konungen skicka sändebud med skänker till Cortez’ tält, genom hvars fondöppning man i ett syperbt perspektiv ser det spanska lägret och hamnen med den förankrade flottan. Telasco kommer såsom ambassadör följd af en ofantlig svit, skimrande af guld och ädla stenar samt medförande de rikaste skänker. Danserskor uppföra en storartad balett, hvarunder man ser deras bemödanden att förföra de spanska soldaterna. Det lyckas, men Cortez förstår att undertrycka myteriet. Han kvarhåller Telasco såsom gisslan och skickar en officer att bränna skeppen.

”Du tror — sjunger han till Telasco — att döden mig omsväfvar?
Du finner blott en väg för Cortez och hans tropp

15 — Svenska teatern IV.