Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
21

fullkomlig Kotzebueisk melodramstil utbristande: "Nu, min fader, är din ande försonad och lycklig. Se här frukterna af de mänskliga begärens förvillelser ... Mitt öde är en ryslig hemlighet, den går med mig i grafven ... Eftervärld! förlåt mina brott! Himmel, skänk mig försoning!" Troligen för att mildra det befarade hemska intrycket af skådespelet gaf man första kvällen efter detsamma en gammal komisk balett, "Les marchandes de modes", hvilken dock sedermera lyckligtvis togs bort.

Hur detta Shaksperes snilleverk den tiden uppfattades af en mängd människor, därom kan man få en föreställning genom en af de då i den offentliga pressen ytterst sparsamt förekommande granskningar af företeelserna inom teatern. Sedan styrelsen prisats för sin verksamhet: "Åtta nya pjäser på åtta månader — mer kunde ej andra hufvudstäder uppvisa", heter det: "alla pjäserna bortskymmas af 'Hamlet', som vår teater ändtligen tillägnat sig. Kanhända torde tiden just nu vara inne för de flesta åskådare att reflektera öfver denna pjäs eller åtminstone att med lugn höra en åskådares reflexion däröfver — ty för något annat vill man ej, att det följande skall anses. Författaren tillstår då uppriktigt, att han i denna pjäs funnit mycket geni, och hvem skulle ej finna det hos Shakspere — och esprit, men alltför litet känsla; och att han för första gången sett en tragedi utan att få gråta. Det rörande i Ofelias galenskap är af det slags ynklighet, som man ej behöfver besöka teatern för att när som helst kunna betrakta. Fel i den mänskliga organisationen, de må vara inre eller yttre, synas mig alltid ligga