Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

20

utbytt faderns vålnad mot en — askurna. Utom det lilla skådespelet, som talades på alexandriner, var Granbergs bearbetning på prosa i ett genomgående banaliseradt språk med där och hvarstädes instuckna förklarande repliker, såsom till exempel "Hvad, någon lyssnar här, det är en spion, han skall dö", i stället för Shaksperes "How now! a rat? Dead, for a ducat, dead". Men, hvad värre var, hela kyrkogårdsscenen var utesluten med dödgräfvaredialogen och uppträdet mellan Hamlet och Laertes. Likaså Fortinbras' figur och Hamlets monolog efter mötet med dennes trupper. Andra aktens skådespelarscen var struken, och alldeles vanställd den, som förekommer i början af tredje akten. Hamlet yttrar endast några allmänna fraser om teatern, och det lilla skådespelet framställdes på vår scen med de öfverdrifna manér och åtbörder, för hvilka Hamlet i originalet, men icke i Granbergs bearbetning varnar, och som förste skådespelaren säger, att de bland sig afskaffat. Till på köpet lofordades detta spelsätt af den dåtida kritiken såsom något för Shaksperes tidehvarf karakteristiskt. Polonius var reducerad till en högst oklanderlig hofman. Sålunda var större delen af hvad han yttrar till konungen och drottningen om sin förmenta upptäckt af orsaken till Hamlets vanvett utelämnad, och de kvarstående replikerna dämpade. Likaledes var den scen borttagen, där han för Hamlet anmäler skådespelarnas ankomst. Och ett sådant slut! När Hamlet mördat kungen, ropar hoffolket: "Hamlet, hvad har du gjort?", hvarpå vålnaden under teatern svarar: "Hämnat eder konungs död på hans mördare"; och Hamlet dör, i