Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

26

det att han förefallit något kall i de mera lugna. Han hade i Paris grundligt studerat Talmas ypperliga tolkning af karaktären, hvarom Hans Wachtmeister, hvilken vistades i Paris 1819, skrifver till sin kusin under den 15 mars: "Jag såg Talma i Hamlet häromdagen. Omöjligt att tänka sig något, som bättre och mera skrämmande uttrycker de växlande förnimmelserna och anfallen af en rasande melankoli. Där finnas sublima moment, då jag kallsvettades. Så scenen då han grubblar öfver döden och själfmordet. Oförglömmeligt är, då han gjort sig förtrolig med icke vara't och gripes af skräck inför möjligheten af ett uppvaknande." Från engelske ministern härstädes, lord Strangford, fick Åbergsson mottaga ett smickrande bref, hvari denne försäkrade, att rollen ej spelades bättre i England. En recensent yttrade, att "den som varti nog lycklig att se herr Åbergssons spel i scenen med modern, den måste känna inom sig, att han har sett en äkta tragisk aktion, sådan, som man hittills vant sig att tänka den utförd af Garrick, Talma eller Schröder". Denna stämningsfulla scen har af olika Hamletstolkare utförts på skilda sätt. I Rowes upplaga af 1709 finnes ett träsnitt, som visar, huru teatern då och förmodligen ända sedan Shaksperes egen tid varit anordnad. På väggen hänga tvenne porträtt, och det är till dem Hamlet hänvisar, då han säger:

"Se här på denna målning och på denna!
En härmad liknelse af tvenne bröder."

Ungefär vid midten af 1700-talet hittade man i England på att låta Hamlet ur sin ficka framtaga