Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

28

engelsmannen Henry Irving skådade däremot de båda bilderna endast med själens öga.

Vår utmärkte Shaksperekännare professor Henrik Schück har påvisat för oss, hur författaren kommit att dikta denna scen, som ej förekommer hvarken hos Saxo ej heller i den franska eller engelska öfversättningen eller i det äldre Hamletsdramat. På lord Leicesters rekommendation hade ett engelskt skådespelarband begifvit sig till Danmark och 1586 lyckats erhålla anställning vid hofvet, som då uppehöll sig på det några år förut färdigbyggda Kronborgs slott vid Helsingör. Omsider blefvo tre af dessa aktörer, Kemp, Pope och Bryan, 1594 anställda vid lordkammarherrns, lord Hunsduns teatertrupp, där Shakspere samma år var en af sällskapets förtroendemän jämte Richard Burbage, Hamlets förste framställare, och William Kemp, den ytterst populäre komikern. Af dessa skådespelare, i synnerhet af hans intime vän Thomas Pope, inhämtade Shakspere för sin Hamlet en mängd smådrag, hvarom han annars aldrig kunnat ha någon kännedom, liksom han utan deras fingervisningar säkerligen icke förmått förläna dramat den lokalfärg det nu äger. Namnen Gertrud, Rosenkranz, Gyldenstern, Valdemar, Kronborgs slotts belägenhet, Hamlets och Horatios studerande vid högskolan i Wittenberg, trumpetstötarna och kanonskotten, som beledsagade skålarna, konung Fredrik II:s oförbätterliga dryckenskapslast med mera äro allt upplysningar om danska förhållanden, som Shakspere inhämtat af sin vän och kollega Pope. Säkerligen beskref denne också för honom inredningen i den af slottssalarna, hvilken i