en samtida engelsk berättelse skildras sålunda: "Den är behängd med tapeter i nyfärgadt siden utan guld, och alla de danska konungarna äro där framställda i sina antika dräkter efter de olika tidernas fordringar med vapen och inskriptioner, som omtala alla deras eröfringar och segrar." Fredrik II beställde denna gobelängsvit, som blef färdig 1584 och visade i kroppsstorlek etthundraelfva danska konungar ända från sagotiden fram till honom själf och hans son. Endast några rester af dessa Danmarks äldsta gobelänger finnas ännu kvar och förvaras i Oldsagsmuseet. Det är tydligt, att det var detta gobelängrum, som sväfvade för Shaksperes fantasi, då han diktade den sublima scenen med modern. "Look you now, what follows" säger Hamlet, då han från beskrifningen af faderns hjältegestalt öfvergår till den bild, som framställer den lefvande konungen.
Så var också scenen på vår Kungliga teater inredd alltifrån skådespelets upptagande ända tills, under det Edvard Swartz utförde rollen, en af drottningens senare framställarinnor drabbades af en ytterligt försvagad synförmåga. Sedan hon en afton varit nära att sätta sig bredvid stolen och endast genom Swartz' sinnesnärvaro räddats från en obehaglig kullerbytta, ändrade han sceneriet, och de båda porträtten buros därefter såsom miniatyrer af de spelande, så att drottningen ej behöfde resa sig från sin plats. Hvar och en, som varit nog lycklig att få se Swartz' mönstergilla framställning af den olycklige danaprinsen, mindes med förtjusning hans framställning af denna scen, den innerlighet och värma han förstod att inlägga däri, och den
