90
utomordentligt präktig effekt. Då de kungliga strax efter klockan tio foro hem från teatern, upplystes Norrström af bengaliska eldar, korvetten Svalan och Lejonbacken voro eklärerade af lampor, och Karl XIII:s namnchiffer glänste i kronglas. Foten till statyen var bägge aftnarna illuminerad. Efter uppsändandet af en raketbukett tändes eldar på Söder och Skeppsholmen. En storartad verkan gjorde ekläreringen af Katarina kyrktorn. Denna isolerade ljusmassa, högt i skyn med den mörka natthimlen till bakgrund, var bland det vackraste man ville se. På Marieberg afbrändes ett större fyrverkeri.
Dagen därpå afreste konungen och kronprinsen till Rosersberg, och den 8 november firades där drottningens namnsdag medels en stor diné, fransyskt spektakel af hofsocieteten och ett briljant fyrverkeri. De damer, som därtill inviterats, voro fruarna Dædel, nederländske ministerns sköna och intagande maka, Björnstjerna, Tersmeden, Wetterstedt, Lagerbielke och Löwenhielm. Teaterföreställningen afslutades med en af Gustaf Lagerbielke författad pjäs, däri fyra par ingå giftermål, Br. och fru D., Due och fru B., prinsen och fru L., L. Stedingk och författarens svägerska, af hvilka enligt hans utsago det sistnämnda var det enda oskyldiga af de fyra, efter hvad grefve Hans Wachtmeister berättar i sina bref. Han omtalar äfven, att, innan man i slutet af månaden återvände till Stockholm, det varit trakasserier utan all ända därute på Rosersberg. Konungen beklagade sig högt öfver, att man glömde hans närvaro. Kronprinsen hade haft ett gräl med grefvinnan Löwenhielm, till hvilken han lämnat en roll, som hon inte
