ville veta af. För att göra ett slut på hans upprepade öfvertalningar ref hon rollen i stycken och kastade den på elden. Natten före m:me Dædels födelsedag var man uppe för att repetera och hade mycket angenämt. Pjäsen fick emellertid ej uppföras, sedan konungen, som tagit reda på innehållet, funnit den vara alldeles för fri, något som de nattliga skådespelarna ej observerat, anmärker Wachtmeister elakt.
Den 9 december var det stor teaterafton på slottet. Man spelade Etiennes lilla enaktskomedi på vers ”Bruis et Palaprat”, som i Remmers förträffliga öfversättning redan 1813 gifvits på Kungliga teatern. Den handlar om de bägge författarna till ”Advokaten Pathelin” och ”Den knarrige”, som genom prinsens af Vendôme mellankomst räddas från bysättningshäktet. De öfriga uppträdande äro den vackra aktrisen m:me Beauval och en rättstjänare. Därefter gafs Picards enaktskomedi ”Les ricochets”, som redan i gamle kungens tid spelats på hofvet, med Marianne Koskull och Gustaf Löwenhielm nu som då i hufvudrollerna. Prins Oskar spelade med i bägge pjäserna.
Med undantag af några spektakler i januari och februari, hvarvid kronprinsen medverkade, voro hofvets teaternöjen inställda under 1822, emedan hans kungliga höghet nästan hela året vistades utrikes. På hösten lämnade äfven konungen Sverige och begaf sig till broderriket, där han kvarstannade nära två månader. Den Norske Rigstidende förtäljer oss, att Karl XIV Johan inträffade i Kristiania den 30 september klockan åtta på aftonen. ”Opslo saavelsom Forstæderne vare illuminerade”, och vid Vaterlandsbron var en af lampor upplyst äreport uppförd, där
