Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

10

Puke afgick från sitt direktörskap vid teatern 1831, blef generalmajor 1843, öfverste och sekundchef för Lifgardet till häst 1846 och afled ogift i Stockholm den 21 december 1847.

*

Innan teatern hunnit öppna sina portar under det nya spelåret, drabbades den af en stor sorg, ty den 7 augusti 1827 klockan half nio på aftonen afsomnade en af den kungliga scenens främsta prydnader, Kristofer Karsten, träffad af ett slaganfall i sin bostad invid Drottningholm.

I Granskaren för den 10 augusti ägnas den bortgångne sångarkungen följande minnesord: "Den förlust tonkonstens idkare och vänner härstädes gjort genom hofsekreteraren Karstens den 7 dennes timade död är ibland dem, som med skäl kunna kallas oersättliga. En skönare, klarare och starkare karlröst än Karstens har (man kan nästan tryggt våga det uttrycket) Sverige aldrig framalstrat och kanske icke något annat land; och egen i detta fall var han det ännu mer därutinnan, att vid den uppnådda höga åldern af sjuttio år ännu äga kvar nästan hela styrkan, vidden och böjligheten af denna intagande stämma. Hans väl utarbetade metod såsom sångare röjde också, ehuru den måhända erinrade om den äldre skola, där han fick sin bildning, en hög grad af konstfärdighet. Ifrån sin första ungdom fästad vid den lyriska scenen, där man ännu för få år tillbaka med förtjusning hörde honom (vid tillfälle af ett