Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
11

frispektakel den 5 november 1821 i anledning af konung Karl XIII:s staty, som den dagen aftäcktes, hvilket var sista gången då Karsten visade sig offentligen i det Talias tempel, som han 1782 invigde med Atalibas roll i 'Cora och Alonzo', som då gafs för första gången i den nya operasalen), var han därjämte icke allenast i allmänhet en ganska god skådespelare i den högre operagenren, utan jämväl i åtskilliga roller alldeles förträfflig, till och med oupphinnelig. Dessa stora anledningar att beklaga hans frånfälle (det man i anseende till hans starka fysik ännu hade trott långt aflägsnadt) ökas ännu mera vid åtanken af hans i alla tider förda ordentliga lefnad samt den goda och värdiga konduit, som gjorde honom till en aktad medborgare och allmänt afhållen sällskapsman; och länge skola konstens och den goda sällskapstonens vänner med saknad minnas den glada boning, där han jämväl fick sluta sina dagar i en ansedd reträtt och i ett af ingen afundadt lugn, mildt förljufvadt af åtanken på den huldrike konung han därföre hade att tacka." Söndagen den 12 augusti ägde begrafningen rum å Loföns kyrkogård, och Musikaliska akademien har under senare år till den af Karl XIV Johan bekostade minnesvårdens renovering och till underhåll för all framtid af den store sångarens graf anslagit den erforderliga summan.

Ej fullt åtta månader därefter jordades en annan scenisk storhet från den gustavianska tiden, Operans forna primadonna Elisabet Olin, som den 26 mars 1828 vid öfver åttisju års ålder inslumrade i den eviga hvilan. Den 2 april begrofs hon i Tyska kyrkan, i hvars förvar hennes berömde medspelares från