Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/174

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

168

prinsessans handsekreterare Perin (Torsslow) upptäcker sättet att inverka på hennes hjärta genom att röja samma köld som hon. Detta retar hennes stolthet. Hon vill besegra honom, men faller själf i snaran. Intrigen är väl genomförd och utvecklar sig raskt, karaktärerna äro fint nyanserade, dialogen lefvande, språket poetiskt, och det hela påminner så lifligt om de dagar, då vid les cours d’amour kärleken och chevalereska nöjen utgjorde lifvets viktigaste angelägenhet, att man ovillkorligen drömmer sig förflyttad till denna ridderliga tid. Publiken följde också med det största intresse det förträffliga spelet hos de tre hufvudpersonerna, förtjänstfullt understödt af öfriga medverkande, Emilie Högquist och Gustafva Lindman såsom grefvens niècer, Collberg och Cederwall som don Luis och don Gaston samt Elise Lindström i den muntra hoffrökens roll. Personer, som sett stycket utomlands, försäkrade, att det ingenstädes spelades bättre. ”Hos Sara Torsslow, säger en bedömare, torde den mest samvetsgranna kritik näppeligen ha något att anmärka. Almlöfs liksom medfödda spanska ädelhet gaf don Cesar all nödig relief. Ingenting kan vara intressantare än dialogen dem emellan genom det artistiska sätt, hvarpå dessa roller utföras. Mästerligt är fru Torsslows sätt att säga på don Cesars fråga, hvilken hon valt till gemål,

och denne lycklige, hvem är då han?
— Det kan du fråga? Det är du, tyrann!”

Perin är en mycket svår roll, hvilken Torsslow tycks ha uppfattat såsom ett slags Figaro och såsom