Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

206

20.
Stilisten.
Du skryter, att din stil är lätt, min vän:
det tomma är det också vanligen.

21.
Till Tonis ende lofsångare.
Nå ändtligen oss scenen unnat
att se ett under i sitt slag!
Oss åtta år ditt lof förkunnat
en dram, som lefde blott en dag.

22.
Den nya tragedien.
(Ett sorgespel "Demostenes" af herr Lindeberg lär vara att förvänta.)
En ny Demostenes utaf din hand?...
Hur lyckligt är den tanken icke funnen!
Ack, visa oss på förhand litet grand
hur han går ensam stammande på strand
och öfvar sig med stenar uti munnen.

23.
Förtjänt lof.
Du frågar, bland din vitterhets bedrifter
hvad jag egenteligen gillar mest.
Jag alltid funnit utaf dina skrifter
dem, som jag icke läsit, vara bäst.

24.
Försoning.
Soyons amis, Cinna! Min vrede är förbi.
Jag druckit glömskans flod, jag läst din poesi.