25.
Epitafium.
Här hvilar Lindeberg bland stilla grifter.
Han dog i tysthet likasom hans skrifter."
För att förstå åtskilliga hänsyftningar i xenierna
torde några små upplysningar möjligen vara
välkomna. Xenierna 1 och 19 syfta på Lindebergs poem
”Mina drömmar”, hvilket 1819 belönades med Svenska
akademiens stora pris. Uti 2, 3, 11 och 21 äro
”Blanka” och ”Toni” namn på två af hans dramer; 4
åsyftar hans ansökan att få inrätta en enskild teater i
hufvudstaden; 5 och 6 häntyda på den ersättning för
en af honom författad, men indragen broschyr, som
han af kronprinsen fordom erhöll jämte en pension,
hvilken han dock 1832 förverkade; 7 och 8 hänföra
sig till filosofiska uppsatser i Stockholmsposten. Då
innehållet i 18 alldeles särskildt upprörde Lindeberg,
förklarade Beskow sedermera i Wesslings
försvarsskrift, att han naturligtvis ej åsyftat kaptenens
borgerliga heder utan endast hans litterära redlighet.
23: Lindeberg hade fyra år förut påbörjat en tragedi
benämnd ”Demostenes”, hvars första akt han lär ha
visat för Leopold, Beskow, m. fl. Den store talaren
stammade, hvilket naturfel han på inrådan af
skådespelaren Satyrus afhjälpte genom att med
kiselstenar i munnen tala högt vid vågornas brus. Citatet i
24 är ur Corneilles tragedi ”Cinna” V: 3.
Att den ytterst ömtålige kaptenen blef förargad öfver det ettriga innehållet i detta flygblad är icke underligt, men väl hans oförsiktighet att hänvända sig till domstolen för att utkräfva straff på
