Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/213

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
207

25.
Epitafium.
Här hvilar Lindeberg bland stilla grifter.
Han dog i tysthet likasom hans skrifter."


För att förstå åtskilliga hänsyftningar i xenierna torde några små upplysningar möjligen vara välkomna. Xenierna 1 och 19 syfta på Lindebergs poem ”Mina drömmar”, hvilket 1819 belönades med Svenska akademiens stora pris. Uti 2, 3, 11 och 21 äro ”Blanka” och ”Toni” namn på två af hans dramer; 4 åsyftar hans ansökan att få inrätta en enskild teater i hufvudstaden; 5 och 6 häntyda på den ersättning för en af honom författad, men indragen broschyr, som han af kronprinsen fordom erhöll jämte en pension, hvilken han dock 1832 förverkade; 7 och 8 hänföra sig till filosofiska uppsatser i Stockholmsposten. Då innehållet i 18 alldeles särskildt upprörde Lindeberg, förklarade Beskow sedermera i Wesslings försvarsskrift, att han naturligtvis ej åsyftat kaptenens borgerliga heder utan endast hans litterära redlighet. 23: Lindeberg hade fyra år förut påbörjat en tragedi benämnd ”Demostenes”, hvars första akt han lär ha visat för Leopold, Beskow, m. fl. Den store talaren stammade, hvilket naturfel han på inrådan af skådespelaren Satyrus afhjälpte genom att med kiselstenar i munnen tala högt vid vågornas brus. Citatet i 24 är ur Corneilles tragedi ”Cinna” V: 3.

Att den ytterst ömtålige kaptenen blef förargad öfver det ettriga innehållet i detta flygblad är icke underligt, men väl hans oförsiktighet att hänvända sig till domstolen för att utkräfva straff på