nu Wessling hvarken kan gå, åka eller rida, ges det ingen annan utväg till fullgörande af domstolens föreläggande än att låta honom bäras upp i rätten, och jag har äfven för sådant ändamål sökt anskaffa en portschäs; men som dylika pjäser beklagligtvis numera höra till rariteterna, har mitt bemödande varit fåfängt. Med kännedom således att ibland annat gammalt skräp finnes i Kungliga teaterns förråd äfven en bärstol, hvilken gemenligen brukas i ”Grekiska historien” såsom fordon åt prinsessan Iphigenie, föranlåtes jag hos Kgl. direktionen ödmjukligen anhålla, det berörde portschäs måtte få af mig lånas för att transportera ofvannämnde Kungliga teaterns gamle tjänare inför dess domare och förgrymmade vederpart. — Som domstolen har sin session på förmiddagen, kan, om äfven ”Grekiska historien” skulle gifvas som spektakel samma dag, portschäsen med all säkerhet vid middagstiden återställas. Stockholm den 22 februari 1833. C. A. Forselius.”
Denna begäran afslogs emellertid af direktionen.
I sin till justitieombudsmannen den 2 mars ingifna klagoskrift beskrifver Wessling själf sin färd till kämnärsrätten. ”Jag läste visst i Stockholmsposten, att jag skulle äga ’mäktiga vänner’, men det syntes mig föga bevändt med deras makt, då de på åtta dagars tid icke ens kunde skaffa mig en gammal portschäs. Min sjukdom förvärrades af dagligt grubbel öfver min belägenhet, och om nätterna drömde jag icke om annat än om handklofvar, blackar, stegel och hjul. Den fruktansvärda stunden kom — då på en gång själfva naturen liksom behjärtat mitt lidande. En välgörande snö föll, hvilket gjorde det möjligt
14 — Svenska teatern V.
