208
författaren. Redan dagen efter ”Flugsmällans” publicerande instämde han till stadens kämnärsrätt föreståndaren för ordenstryckeriet k. sekreteraren Theorell, från hvilkens officin skriften utkommit. Vid namnsedels framlämnande uppgafs däri författaren vara Kungliga teaterns f. d. sufflör Johan Gustaf Wessling. Det åtal, som nu följde, förvandlades af svarandesidan i ett kolossalt juridiskt begabberi, hvartill icke ett motstycke kan uppletas i något lands rättegångsannaler, efter hvad Crusenstolpe försäkrar i ”Ställningar och förhållanden”.
Rättegången inleddes på sedvanligt sätt mycket allvarligt och högtidligt, men sedan målet på grund af Wesslings sjuklighet några gånger blifvit uppskjutet, lössläpptes skämtets alla furier i tidningsartiklar och inlagor mot den för sådant ytterst känslige kaptenen. I denna våldsamma drift lär Beskow haft god hjälp i den kvicke redaktören af tidningen Minerva, filosofie doktor Johan Kristoffer Askelöf, en af våra mest begåfvade publicister, hvilken för öfrigt i sitt blad ägnade målet en ingående uppmärksamhet. Gycklet inleddes genom följande till teaterdirektionen inlämnade skrifvelse:
”Till Kongl. teaterdirektionen!
Uti det bekanta tryckfrihetsmålet emellan kapten
A. Lindeberg och sufflören vid Kongl. teatern
Wessling har denne, ehuru han genom läkarbetyg styrkt
sig omöjligen kunna gå ut i följd af en svår ros i
benen, likväl blifvit af stadens kämnärsrätt ålagd att
nästa onsdag sig personligen för rätten infinna, och
jag, såsom bemälde Wesslings ombud, jämväl blifvit
obligerad att om hans inställande föranstalta. Då
