Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

24

mängd småroligheter. Vederbörande, som nogsamt kände publikens smak hade med mycken omsorg iscensatt stycket och försett det med en ny, vacker kyrkointeriör i andra akten. Innehållet är i korthet, att den unge grefve Léonce, hvilken är upptagen i hertigens af Alberti hus, af vissa skäl gjort sig till anförare för de osynliga brödernas röfvarband på Sicilien och under namnet Salvator blifvit en skräck för hela landet. Emellertid blir han kär i hertigen-guvernörens brorsdotter Camilla och ämnar öfverge sitt nesliga handtverk, då hans kärlek besvaras och af hertigen gillas. Men just då han skall förenas med henne, återfordras han af sina forna kamrater och måste hjälpa dem att fly från Sicilien. Planen misslyckas, bandet skingras, stupar eller tillfångatages, och själf undkommer han genom en slump. Utan Salvators vetskap bortröfvas Camilla af bandet för att tjäna som underpant för dess säkerhet mot hertigens anfall. Hon blir vansinnig, då hon af ett blodigt skärp gissar, att Léonce blifvit dödad af banditerna. För att befria sina kamrater intränger Salvator i citadellet, som han låter antända, men tillfångatages jämte de andra. Hans närmaste man, Mordac, stöter nu enligt sitt afgifna löfte sin dolk i hans bröst för att frälsa honom undan afrättningens nesa. Då det flor, hvarmed han betäckt sitt ansikte ryckes bort, tror man sig igenkänna grefve Léonce, och vid detta namn vaknar Camilla ur sin själsdvala, men då hon vill kasta sig i hans armar, säger han: "Nej, det är Salvator!" och därmed slutar härligheten. Almlöf återgaf Léonce med vanlig kraft, och Charlotte Erikson förlänade Camilla allt det intagande, fina och