Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
25

graciösa hon ägde i sitt eget väsen, och hennes klädsel var som vanligt ytterst smakfull. Åskådarna voro öfverförtjusta, och deras belåtenhet gaf sig luft i långa, skallande handklappningar, sedan ridån fallit.

Den lyriska scenen började sina representationer den 9 september, då "Jessonda" uppfördes med Sofia Sevelin, Elise och Karl Lindström, Sällström och Preumayr. Några nyheter uppsattes ej under grefve Pukes första år, endast ett par gamla enaktsoperetter nyinstuderades jämte Paërs opera "Sargines", som återupptogs på Sofia Sevelins recett den 8 januari 1828. Huset var fullt, och den kungliga familjen där. Fru Sevelin sjöng Sofias parti, utförde med stor färdighet de svåra passagerna och inropades efter styckets slut. Lindström, som förut sjungit titelrollen (se del II, sid. 161) hade nu lämnat den till Sällström, hvilken tyvärr den aftonen ej tycktes fullt disponerad. Själf sjöng han Montignys parti. Fredrik Kinmansson var konung Filip August, Fahlgren trädgårdsmästaren och Elise Lindström Isabella. Preumayr som den äldre Sargines och Karolina Bock som Isidor voro de enda, hvilka innehade sina forna roller. För öfrigt utfylldes spellistan af "Barberaren", "Slottet Montenero", "Hvita frun", "Fanchon", "Vestalen", "Vattendragaren", "Richard Lejonhjerta", "Figaros bröllop", "Enleveringen ur seraljen", "Don Juan", "Lilla slafvinnan", "Oedip i Athen", "Min tante Aurore", "Califen i Bagdad", "Friskytten", "Preciosa", "Nunnorna", "Schweiziska familjen", "Ferdinand Cortez", "Turken i Italien", "Romeo och Juliette", "Cendrillon" samt några enaktsoperetter.