40
firar Sveriges och Norges förening och vill, att prästen skall i kyrkan bedja för kungen och kronprinsen. Därtill är prästen likvisst alldeles icke hågad, utan urskuldar sig med att han ännu icke fått något formulär för den saken och går sin väg. Bönderna förklara, att härtill behöfs intet formulär, och så ber man för Karl XIII, för Karl Johan och för prins Oskar, alla tre bönerna åtföljda af trefaldiga hurrarop. Därefter tåga allesammans till den svenska herrgården, där godsägaren håller tal, som afslutas med kören:
"Här uti fredens lycksaliga famn
Karl! dina söner prisa ditt namn.
Sjungen i kor:
Mäktig och stor,
nådig och mild
är du, o konung! gudarnes bild!"
Nu skenar författarens fantasi riktigt öfver skaklarna, och han låter trenne sköldmör uppträda, Svea, Nora och Skandinavia. Nora kväder:
"Sjung, Svea! sjung ett klarnadt hopp!
Dig villigt Nora räcker handen
från Tules isgrå silfvertopp
att åter knyta vänskapsbanden!
Och fast som fjällarnas granit
vår vänskap utan svek skall vara,
ty samdräkt, enighet och flit
till systrar skall oss sammanpara."
Och Svea svarar:
