förmodligen bästa delen däraf underlåta att lämna del af det ounderskrifna kontraktets innehåll och såmedelst uppfylla den heliga förbindelse, hvilken de anse sig ej utan hederslöshet kunna svika. Underrättelsen är för öfrigt angenäm och, ehuru oväntad, dock ej otrolig. Torsslow." Denna biljett återsände Almlöf med följande däri gjorda tillägg: "Jag har i hela denna sak handlat öppet och redligt och gör mig således ingen förebråelse, hvarföre denna biljett var alldeles oväntad. Var för öfrigt öfvertygad att jag föraktar förtalet, när jag har eget medvetande, och önskar som vän, att du måtte komma till sansning. Almlöf". Slutet blef att, sedan de först nämnda skrifvit under, de öfriga blefvo nödsakade följa exemplet, äfven Torsslow, ehuru det skedde "med harm och förtrytelse i hjärtat", efter hvad han själf antecknat.
Den 1 oktober fick publiken nöjet att på scenen återse åtskilliga af de saknade sujetterna. Man gaf "Den unge gifte mannen" och "Kronfogdarne", i hvilket program, Torsslow, Almlöf, Berg, Sara Strömstedt samt fruarna Bock och Almlöf uppträdde. Alla biljetter voro slutsålda redan på förmiddagen, och de återförvärfvade gunstlingarna hälsades med verklig entusiasm. Efter spektaklets slut inropades Almlöf och Torsslow, men det dröjde länge, innan ridån åter höjde sig. Slutligen inträdde Almlöf och förklarade, att Torsslow, "icke anande den ära, som skulle honom vederfaras, redan förfogat sig hem", hvarpå publiken följde hans exempel.
På nyåret 1829 uppvaktade de fjorton "dissenterande artisterna" utgifvaren af Argus, gemenligen
