inspirerade Alfred de Musset till en af hans vackraste sånger. I den engelska tidskriften The montly magazine heter det 1830 i en karakteristik af Rossinis kompositioner: ”Hvarhelst hans operor vunnit insteg i publikens gunst, ha de icke allenast utöfvaf ett underbart inflytande på den musikaliska smaken, utan äfven nästan bannlyst från scenen de mästare, som föregått honom. I Tyskland bibehöllo sig endast Gluck och Mozart vid sidan af honom, och i Frankrike ha Méhul och Boïeldieu steg för steg måst lämna honom plats. Den liflighet, den outtömliga ström af lifskraft och glädtighet, som härskar i alla hans verk, utgör grunden till hans stora popularitet. Hans fantasi lifvas af ständigt solsken. Till hans lekande trioler flyr man som till ett leende landskap från en dyster nejd. Hela hans musikaliska värld synes äga till inskrift orden i den vackra arian Ecco ridente il cielo!”.
”Tankred” spelar under de sicilianska striderna mot saracenerna. Syracusas behärskare Argir ämnar gifta bort sin dotter Amenaid med riddaren Orbassan, men hon älskar Tankred, som hon träffat i Byzantium, och skrifver i hast några rader till honom för att kalla honom till sin hjälp. Tankred, som är landsförvist från Syracusa, har emellertid begifvit sig dit för att såsom okänd riddare erbjuda sitt svärd åt Argir, som med glädje mottager det. Då infinner sig Orbassan med Amenaids bref, som han uppsnappat, och hvilket alla, äfven Tankred, på grund af dess innehåll tro vara skrifvet till en saracen, och Amenaid bortföres till fångenskap och död. Följande akt spelar i fängelset, där Amenaid sitter
