Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/96

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

90

med sin dåvarande fästmö, Fredrikas syster. Först den 18 mars 1833 fortsatte mamsell Fredrika sina debuter, men uppträdde då blott en enda gång som fru Belmont i ”Den unge arrestanten”. Kritiken påstod, att pjäsen den aftonen gick så illa alltigenom, att det skulle ha varit orättvist att säga, det debutanten skämde bort något, eller att hon icke för aftonen var i nivå med sina medspelande. Om hon således ej lyckades på scenen förvärfva sig någon berömmelse, är hon så mycket mer minnesvärd genom sitt moderskap, och hon lefde tillräckligt länge för att få se den konstnärslager, som blef henne själf förmenad, i rikligaste mått tillfalla den älskade sonen.

Ett par teaternyheter från utlandet, som på nyåret 1830 omtalades i svenska tidningar, voro särskildt ägnade att intressera oss. I Rom hade man under vintern 1829 uppfört icke mindre än tre pjäser, hvilkas innehåll var hämtadt ur Sveriges historia, ”Drottning Kristina”, ”Karl XII i Bender” samt ”Grefvinnan von Fersen”, och i Paris hade Kristofer Karstens dotterdotter Maria Taglioni under mars och april väckt uppseende på Operan, hvars förnämsta dansös hon då ansågs vara.

Den 30 januari 1830 uppträdde på Kungliga teatern ”förste flöjtisten hos konungen af Frankrike” professor Joseph Guillou, en utmärkt konstnär och därtill en högst förtjänstfull kompositör, som befanns vara större än hvad ryktet förkunnat. Han ägde den skönaste ton, den djupaste känsla, en ren smak, en i allt utbildad talang och en grundlig musikalisk kunskap. ”Den som blott hörde honom utan att se honom — säger en bedömare — skulle icke