Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

118

att hans lättrörda åhörare smälte i tårar. Emellertid anmodas George att visa en resande vägen genom skogen. I sin gränslösa nöd passar han på att utom scenen plundra honom på hans halfva reskassa. Då George gått, kommer en annan resande, som befinnes vara hans son Albert, hvilken är på väg att uppsöka sina föräldrar och visas upp till deras kyffe. Där spelar sista akten. — Denna samma afton under storm, åska och regn kommer af en händelse dit en landstrykare. Det är Varner. Sedan de försonats, tala George och han om gamla tider, och spelpassionen vaknar på nytt hos den förre genom Varners förföriska tal. De skynda ut i mörkret för att genskjuta den förste resanden och plundra honom på återstoden af hans pengar, sedan de mördat honom. Under tiden kommer Albert in i stugan. Mor och son återfinna hvarandra. Han talar om, att han har en miljon i sin portfölj och medför benådning för sin fader. Amelie skyndar för att hämta George från värdshuset. Albert går in i det inre rummet för att skriva. Den lilla flickan blir kvar i ytterrummet. George och Varner återkomma efter att hafva misslyckats i sitt hemska företag. De varseblifva penningar, som flickan fått af brodern. Hon berättar, att en resande sitter därinne, som äger en miljon i sin väska. Då George stelnar af fasa inför brottet, griper Varner en knif och rusar ditin. I detsamma slår blixten ned och antänder det inre rummet och Amelie återkommer med bönder och soldater. ”Ropa ut din son, han är där!” skriker hon. ”Min son!” utropar George, rusar in i rummet, släpar ut Albert, och då Varner vill följa dem,